Hittade denna artikel i en minst lika trovärdig och ovinklad tidskrift som Expressen eller Aftonbladet. Artikeln är skriven i Häälliwüüd.

Jean Larsson, en svensk 46 årig man som bosatt sig i L.A, USA, var tills helt nyligen diagnostiserad som kroniskt deprimerad. Han använde flertalet receptbelagda antidepressiva läkemedel och skulle få ECT, Electro Convulsive Therapy (El Chock behandling på svenska), när läkarna plötsligt insåg att han inte alls var deprimerad. Han var svensk.

Jean Larsson, en vanlig svensk man, vars jantelagspräglade självbild och pessimistiska livssyn hade tolkats som tecken på en allvarlig depression, ledde till en tre år lång mardrömslik resa genom den amerikanska psykvården. Läkarna ansåg att Jean led av pessimistisk framtidstrosyndrom - en tro att allting kommer att gå åt helvete, vare sig det handlar om försenade tåg, Sveriges chanser att vinna fotbolls VM eller hans egna förutsättningar att att bli av med oskulden och lyckas förverkliga sina drömmar att bli rockstjärna. "Det som är speciellt patologiskt är den tillfredsställelse som Mr Larsson verkar känna med sin pessimistiska syn på livet," skrev läkarna i journalen.

"De skrev ut allting åt mig: Lithium, Prozac, Johannesört och Marijuana" säger Jean Larsson. "De sa till och med att jag skulle sitta med en stark lampa framför mig en timme varje dag så jag inte blev självmordsbenägen. Hela tiden sa jag åt dem att det här var helt meningslöst, och då sa de att det var den attityden som gjorde att jag överhuvudtaget hamnade här."

Snart fick läkarna slut på bra idéer och i desperation skrev de ut Ecstacy. Det enda resultatet blev tyvärr bara ett sextimmar långt rabblande varje dag av fraser som "man ska ju inte klaga" och "det kunde vart värre". Jean kände själv en släng av eufori av Ecstasy, men fastnade i ett sk "pundigt beteende"  och var tvungen att avbryta behandlingen efter att en natt ha fastnat åtta timmar i sin tandborstningsprocedur! Då blev Jean Larsson remitterad till en psykoterapeut.

Psykoterapeuten vid namn Dr. Shidtt, var född 1950 och uppvuxen i ett "land" hans folk hade fått av världsledningen efter andra världskriget. (nu går Faktamannen in då det blir lite luddigt just här, så för att inte tappa tråden lämnar vi politiken, med löftet att detta kommer redas ut inom kort). Terapeuten hade till skillnad från Jean en väldigt optimistisk syn på livet, och kunde inte alls förstå vad Jean pratade om när han berättade om sin uppväxt i Borås. Terapeuten hade, precis som alla andra, missat att Jean kom från Sverige och trodde att Jean led av vanföreställningar när han berättade om sin uppväxt i den gråmulna lilla staden. En av anledningarna att Jean sökt sig bort från Borås var just att han inte stod ut med kylan och regnet som härskar ca 9 månader i vårt land. Dr. Shidtt fick höra ofattbara historier om "jultåg" med barn utklädda till tomtar och små Ku Klux Klan pojkar(Jean beskrev bara att han tvingades vara stjärngosse i luciatåget), dåligt väder, gråa hus som alla ser likadana ut och fotbollsmatcher som alltid förlorades m.m Då terapeuten inte förstod Jean och Jean inte förstod terapeuten blev terapeutens bedömning att Jean var mkt sjuk och svarade dåligt på all behandling. Dr, Shidtt krävde att man skulle göra ett försök med ECT behandling.  

"De spände fast mig på ett bord och skulle precis stoppa in en bit gummi i munnen på mig när sjuksköterskan plötsligt lade märke till min brytning," berättar Jean Larsson. Jag kommer ihåg att hon sa: "Herregud, jag tror vi håller på att begå ett stort misstag." Sköterskan Barbie Dahl hade svenskt påbrå och var förtjust i Ingmar Bergman-filmer vilket gav henne en slags förståelse för det svenska lynnet. "Bergmanfilmer innehåller socialrealistiska skildringar av den svenska folksjälen och det är ofta dystra skildringar," förklarade hon för de förstummade läkarna. "Svenskarna anser att det är konstnärlig finkultur och ser det inte alls som sjukligt."

När Jean Larsson visade sig vara svensk ändrades hans diagnos från "kroniskt deprimerad" till "tillbakadragen men charmig". Han skrevs genast ut från sjukhuset och fick en hög färgglada broschyrer, en ballong och en t-shirt med trycket "I Love Hollywood".

 

Syster Smisk

1 april 2010 14:28

Halleluja! Frälsningen är här. Så kan det gå om man tittar för mycket på Sjunde inseglet, haha.

http://www.redbanner.wordpress.com

 

Mia

1 april 2010 22:08

Jag är så stolt att jag är svensk *skratt*

http://Viggosmamma.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var inne på en blogg igår där bloggaren skrev om sin åsikt kring religionens betydelse inom diverse områden. Jag delade bloggarens åsikt och fick samtidigt lust att själv skriva lite om min åsikt inom ämnet. Jag är inte religiös på något vis. Me...

I år gick jag emot mina principer totalt genom att vägra gå och rösta. Många blev förundrade och vissa blev faktiskt ganska upprörda för att jag, som är så politiskt insatt och alltid kämpat för eller emot olika aktuella tillstånd runt om i  världen ...

Suck. Jag har knappt varit här på en vecka och när jag tittar in möts jag av miljarder fjortisbloggare? De verkar ha gjort revolution och tagit över stället och när jag kollar på alla bloggar i "rampljuset" är det väldigt få erbjudanden som lockar. M...

Idag när jag satt och slösurfade hamnade jag på en sida där dödsstraffet diskuterades. Självklart blev jag nyfiken på detta även om jag vet hur en stor del av Sveriges befolkning tänker i denna, samt många andra frågor. När jag läste alla kommentarer...

Att livet är orättvist känner nog de flesta människor någon gång. Det spelar ingen roll om du kallar dig feminist, kommunist, kapitalist eller smygonanaist, för vad du än kallar dig är vi alla människor. Enligt mig är människan ett djur. Ett djur som...